Dottern höll på med ett skolarbete....

där hon läste Skadad av Cathy Glass.
Från allra första stund sa hon att hon läser en så hemsk bok och det känns ännu värre då det är en sann berättelse.
Så då hon hade läst ut boken kunde jag inte låta bli att läsa den själv och min första kommentar var att den var lika vidrig som jag tyckte pojken som kallades Det var.
Jag frågade om den åtminstone slutade lyckligt och dottern svarade:
-Det beror ju på hur man väljer att se på det! Och jag kan bara instämma.

Bakpå boken kan man läsa:

En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.

Cathy Glass hade varit fostermamma till många barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och agressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sej själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmare lär sej den lilla flickan att hon kan lita på henne och till slut anförtror Jodie sin förfärliga historia åt henne. En fruktansvärd berättelse inget barn ska behöva uppleva. 

Det är så vidrigt att läsa om vad denna tös varit utsatt för att man mår dåligt!
Och samtidigt kan man inte låta bli att tänka att hon säckert inte är den enda.
Livet är verkligen inte rättvist!!