Varför är det alltid...

de saker man tycker om som går sönder?

De som står bredvid och som man inte tycker lika mycket om

klarar av det mesta....

Och trots att jag försöker rensa i röran

så vill jag själv kunna välja vad jag städar bort.
Men jag vill också en dag kunna sätta handen på hjärtat och säga:
Det finns ingen materiell sak som jag inte skulle klara mej utan!
Jag är inte där ännu, men jag övar...

Vad som hänt gipsfiguren?
Det vet jag inte, och jag tänker inte ta reda på det.
Det sägs ju att allt har sin tid....
tyvärr!