fredag, oktober 16, 2015

Höstlovet går mot sitt slut....

och min semestervecka också! 
Och vi kom precis hem från Island för någon timme sen =)
Vår semesterresa till Island var en av mina bästa resor!
Kanske var det för att jag fick träffa dottern?
Kanske var det landskapet som trollband mig?
Jag vet bara att det har varit en helt underbar vecka!
Vi anlände förra fredagen mot kvällen och 
hamnade i en lägenhet som var som tagen ur en 
inredningstidning! Owao!
Trötta efter resan gick vi ut på stan för att få mat
och sen var det nästan så vi stupade i säng.

På lördagsmorgon vandrade vi iväg för att hämta bilen
som dottern bokat och hyrt åt oss i 3 dagar.
Vi passerade Universitets området och på bilden har vi
Nordens hus som arkitekten Alvar Aalto ritat.
Huset invigdes 24.8.1968.
Tyvärr har jag fotat huset från dess baksida från gatan jag 
gick på då. (Klickar man på länken kan man läsa mer om huset)
När vi fått bilen begav vi oss iväg söderut...
Vi stannade vid Seljalandsfoss och beundrade hur mäktig
naturen verkligen är.
Man slapp att gå runt forsen och beundra den
från alla sidor, men man blev alldeles våt av att gå
i bergsskrevan bakom.
Sen fortsatte vi färden mot Vik och Black sand beach...

där vi traskade på stranden och åt lunch vid 
restaurangen som fanns där.
Vi åkte upp längs en smal bergsstig upp på höga höjder
för att beundra härligheten uppifrån..
Tyvärr får man aldrig stämningen och uppfattningen
om hur högt det är, fångat på en bild.
Men då man stod där var det högt och utsikten alldeles
magisk!
Där uppe fanns också en fyr.
Jag trodde den var övergiven och kikade på fönstret,
men den var alldeles renoverad inne och färska 
frukter stod i en skål på köksbordet.
Dottern berättade att då hon var dit i augusti
målade dom den på utsidan.
Vi begav oss mot Reykjavik tillbaka,
men hade flera stopp längs vägen...
Nästa stopp blev att ta av från vägen och vi körde
4 km i bara stenar och svart sand,ingen väg,
det var som att köra i öknen.
Jag muttrade över vansinnigheterna,
men dottern fann vad hon sökte bakom en krök...
Ett flygplan som nödlandat här den 24.11.1973,
alla passagerare överlevde.
Det var helt otroligt, bakom planet ligger vattnet
och framför planet har vi bergen
och där ligger det ensam på stranden som känns 
som en hel öken.
Vi fortsatte och nästa stopp var 
Skogafoss.
Man kan tro att då man sett ett vattenfall så 
har man sett klart, men så är det inte alls...
De är alla så olika och mäktiga på sina vis.
Vid Skogafoss finns trappor (många) i berget bredvid
och man kan ta sig ända upp och se ner över hela vattenfallet
ovanifrån. Och det gjorde vi trots att denna bild är
tagen från en avsats halvvägs.
Det var lite darrigt i benen och jag vågade inte riktigt 
ut till kanten där uppe trots att det var byggt
och med räcken...
Höjdskräcken satte in...
Sista stoppet för dagen blev att söka en hotpot...
Dottern körde tills vägen tog slut
och så skulle vi söka denna hotpot...
Jag trodde liksom att det skulle vara en markerad stig
men så var det inte,
tjusningen är ju att man skall söka själv, säger dottern.
Ca 20 minuters promenad från bilen lär den finnas...
Skymningen höll på att lägga sig och vi irrade
runt i en bergsdal och sökte en het källa....
Skam den som ger sig, vi hittade det vi sökte
och vattnet var alldeles perfekt temperatur.
Vi var heller inte ensamma då vi kom dit,
egentligen hade man kunnat stanna hur länge 
som helst i vattnet, men...
det kändes för spännande, för...
 mörkret lade sig över dalen och på vägen dit 
balanserade vi på stenar över vattnet
 som rann ner från berget,
det var inte djupt men man ville inte heller bli 
alldeles blöt om fötterna.
Så jag kom mej inte ens för att fotografera vid källan
för min tanke var, hittar vi bilen?
Nu då jag tänker bakåt var detta en
 av de tjusigaste badstunderna!
Väl hemma igen stupade jag i säng trött efter
dagens alla utmaningar =)
Och om nån vill följa min resedagbok så
kan jag berätta att fortsättning följer.....

2 kommentarer:

  1. Håhå...vilken resa och vilka upplevelser, jag är helt paralyserad och ja, jag ångrar att jag inte kom med...buuu o snyft, men den storyn att jag inte kom med har ni ju hört IRL ;)
    Sen läste jag om trappor längs forsen och jag hann tänka i mitt stilla sinne, hade jag orkat med?!
    Minns hur kämpigt det var en gång på ett annat ställe på jordklotet, men...inget hade väl hindrat att pausa, iaf där fanns det pausplatser....
    Vilket mirakel detta med planet...jag följer gärna fortsättningen....

    SvaraRadera
  2. Bra att du länkar, had ingen aning va dom använd alvar aalto huse till furi .. ☺️

    SvaraRadera