Pappa, det gör så ont att ta farväl....

och jag kan bara instämma i dotterns ord...

Tänk på villa avslutningen ifjol då vi hade kräftskiva

på "mosses" nya villa, vi var alla så lyckliga då!

Lyckligt ovetandes om vad vi hade framför oss! 

Mamma och du övernattade i husbilen och 

jag o maken i vår campingbil.

Den 17 september dagen som kom att chockera oss

och förändra våra liv totalt!

Att få besked att en nära anhörig har cancer är alltid en chock!!

Den 19 september åker syster och jag på skördefest till Åland.

Mamma och du skulle också varit med men nu blev det ju inte så😢

Vi är på båten då mamma ringer och berättar att du skall opereras.

Vi är så glada, pappa vi firar att du skall få opereras,

oddsen måste verkligen vara på vår sida!

Vi befinner oss i någon form av chock blandad med glädje?!

Och vi njuter av Åland och ligger länge och skrattar 

och oroar oss och gråter allt i en blandning sent in på nätterna.

Dina sjukhus besök avlöser varandra men så kommer äntligen den stora dagen...

Utsikt från ditt fönster på Åbo sjukhus

farsdag den 10 november och du skall vara på sjukhuset kl 13.

På väg ner till Åbo säger jag till mamma att jag skall gå till

Åbo domkyrka följande dag medan pappa opereras.

Och det första jag ser från pappas fönster då vi kommer dit är...

Åbo domkyrka.

Måndagen den 11 november är den längsta dagen i hela mitt liv!

Vi väntade och väntade...

och då jag äntligen fick prata med en sköterska på intensiven

som berättat att du just vaknat upp ja då bara grät jag av glädje!

Vi fick besöka dej ca 10 min 💖

 Tisdagen den 12 november ringer läkaren som opererade dej och

berättar att operationen lyckades riktigt bra.

Allt var bort!! Och när vi kom till avdelningen hade du redan

berättat för sköterskorna att det var mammas födelsedag.

Du var trött efter operationen men också av alla starka mediciner.

Men du tänkte alltid på alla andra ändå och du tyckte att 

vi kunde gå till cafeterian och ta en kaffe medan du vilade lite.

Och pappa vi FIRADE, vi firade mammas födelsedag och att

dom fått bort hela tumören från din bukspottskörteln!!

Du kämpade duktigt och till slut stod du i fönstret och vinkade då 

vi kom till sjukhuset på dagarna.

Vi var så tacksamma att vi fick vara på sjukhuset från kl 13-19

varje dag!

Vi kom hem, lilla julen kom...

Jag tittar på fotona i telefonen och du pappa står på trappan

med barnen och ser om tomten lämnat några paket så som

du gjort alla år 💖

Du var bara lite magrare och tröttare.....

och syster och jag viskade till varandra i köket att det kändes konstigt

att du inte kom och tog kommandot vid spisen för att se till

att vi fick rätt konsistens på mjölk såsen. Vi saknade dej,

men sa vänta bara till nästa jul 👍

Julen kom, nyåret kom...

Torsdagen den 9 januari kom och mamma ringde och berättade

att de hittat metastaser i din lever!!

Världen rämnade, jag behärskade mej i telefon (tror jag)

sen tog jag kläderna och gick ut....

Jag grät och skrek och ropade rakt ut!!!

Tibbe blev rädd fast den bilden är inte tagen just då för då 

tog jag inga fina hundbilder!

Sen blev livet som en berg och dalbana...

Vi hoppades så mycket och grep varenda litet halmstrå,

men vi var också förtvivlade mellan varven.

Den 23 februari....Tyvärr firade du din 68 års dag på sjukhuset!

Den 16 mars, läkarbesöket då läkaren sa att vi kanske måste övergå 

i palliativ vård. 2 dagar efter ringer du och säger nu är det slut,

levern ger upp och de plockar bort alla mediciner utom smärtlindring.

Jag kunde inte behärska mej och jag visste att du hörde att jag grät,

så det ända jag snörvlade ur mej var...

Förlåt pappa men det gör så JÄVLA ONT!!

Du kom hem och jag är så tacksam för den palliativa sjuksköterskan

som fanns till hands dygnet runt om vi behövt.

Hon var guld värd 💛

Men jag är också tacksam pappa att vi fick sköta om dej, hjälpa dej

och bara finnas vid din sida de sista 10 dygnen.

Mamma, alla vi 3 syskon och våra respektive samt ALLA barnbarn

och respektive som kom och gick och var med 💜

Pappa, det tog en hel evighet att skriva detta, men jag behövde 

sätta ord på det. Jag har haft många pauser och gråtit många tårar.

Jag har tittat på alla foton i telefon fast dom är privata.

Jag söker tröst i väninnas ord då jag fick ett handskrivet brev från henne,

hon förlorade också sin pappa i bukspottskörtel cancer.

Hon skrev.... Tiden läker INTE alla sår men jag lovar dej att de bleknar med åren

och i framtiden kan du titta tillbaka med tacksamhet på din pappa.

Men det krävs många tårar innan.

Pappa om jag samlat alla tårar sen den 9 januari och hällt ut

dem vid vår villa så skulle dom kunna köra in med stora 

passagerar båtar där nu 😢

Pappa, vila i frid 💜

Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!