Känns som om jag bara....

beklagar mej över hur stressad jag är då jag möter någon att prata med!

Måste verkligen påminna mej själv om att som man bäddar får man ligga!!

Men ibland glömmer man bort det...

Då undrar man vem tusan av oss som bestämde sig för att renovera just nu??

Andra dagen undrar man om ungarna tror att de bor på hotell??

Man skriker och gormar..

Tredje dagen sitter man och gråter av trötthet...

Fjärde dagen sover man över tangetbordet,

maken undrar vad man håller på med,

jag läser läxor,

nej du sover,

nej jag bara blundar lite...

Femte dagen vill man boka en resa ensam till någon varm o lugn plats.

Sjätte dagen kör man ut ungarna i skogen

(blir sömnlös natt inatt, tänk om de fryser??)

på scouthajk

(undras om det är - 20 grader inatt??).

Sen sjunde dagen landar man i verkligheten igen och inser att

det är en massa beslut som måste fattas.

Vilket golv ska vi ha?

Vilka kakelplattor?

Vilka tapeter?

Hur tänkte du med det eller det?

Sen blir det heller inte som man tänkt sig, det går inte...

På bilden går muren rätt upp, jag vill ha hela muren som en sten vägg...

Runt hela muren, trots att den numera är "inklädd",

så det så!

Men ingen försäljare har vågat rekommenderat det,

för just framför kommer spisen.

Maken säger, tänk då vi steker fläsk och allt fett stänker

över stenväggen, hur får vi bort det?

Jag föreslår micromat i framtiden och spisen som prydnad,

men min familj är inte inne på samma linje.

Så nu måste jag försöka tänka om,

få se då hur det blir?!

Kanske jag bokar en resa i alla fall?!
Men som man bäddar får man ligga
och jag har själv bäddat för dethär,
kanske inte ensam,
men jag hjälpte till...